Under fikapausen på en väl utvald stock i skogen börjar vi diskutera svampminnen. Svampjakt är för min del starkt förknippad med långa eftermiddagar i Värmlands djupaste sjumilaskogar tillsammans med mormor och morfar. När man lokaliserat svamp, såklart endast kantareller, fick man inte längre prata med varandra med annat än med viskningar. Onda ögat delades ut om man, VE OCH FASA!, ropade ut att man hittat skogens guld. Motiveringen till detta till synes ologiska beteende var helt enkelt att mormor trodde att det fanns folk i skogen som skulle "ta över" hennes nyfunna svampställe. Tänk er kavli-reklamen, folk som sitter mitt i naturen och öppnar en kavlitub. Plötsligt börjar det rusa fram människor ur vattnet, ner från luften, genom skogen, med båtar, med bilar och på alla möjliga vis. Tydligen är det så det går till, mitt i Värmlands djupaste sjumila skogar, 2 mil grusväg från närmsta butik.
No comments:
Post a Comment
Något som bör tilläggas?