Sällskapsresan

Det började så mysigt. Liten båt, molntäcket sprack upp och en stillsam havsbris fick vattnet att glittra. En halvtimme senare, ute vid donsö började det blåsa av bara helvete. Ingen förutom lillebror kan segla och det var jävligt nära att vi kantrade med den osänkbara båten. Jag började hetsriva segel, klämde tån och lämnade blodspår efter mig över hela däcket och focken. Vi snurrar, vi skriker, vi blåser bort. Sen lunch med varsinn burk kalla fiskbullar. Man blir hungrig av adrenalin